I min trädgärd stod den skönsta blomman
tidigt vaknad upp midsommardagen,
och jag sporde : hulda blomma, säg mig
hvem dig väckte så ur morgonslumren,
medan ännu all naturen hvilar
och omkring dig dina syskon sofva?
Blomman svarte : "blott mitt hjertas längtan
väckte mig ur mina morgondrömmar,
medan ännu mina syskon sofva,
ty jag tänkte på din flicka, tänkte :
snart skall hon bland sina blommor vandra
och den skönaste ibland dem välja
att densamma glad vid barmen fästa,
Derför slog jag tidigt upp mitt öga
för att möta hennes, när han kommer,
kanske unnar hon mig då att hvila
och att vissna bort och dö hos henne."
Flickan kom och blomman tog
och vid hennes bröst den sköna dog :
Finge jag engång mitt hufvud luta
tryggt till hennes bröst och der min lefnad sluta!